Även om det ligger i det förflutna, kan ändå alla se att dina känslor är brutna. Man blir som en rädd igelkott, som vänder alla taggarna utåt. Jag kommer ihåg när dom stängde in mig i deras cirkel när ingen såg, och hur alla hatorden kom i en våg. Jag kan fortfarande se framför mig kniven, och hur han viskade "Jag ska ta alla liven". Jag kan fortfarande känna varje slag, och blickar som skapade obehag. Det fanns aldrig någon man kunde prata med. Där fick jag ett klart besked. Dom ville inte ha kvar mig någonstans, och jag var tvungen att bara ge dom chans på chans. När dom frågade hade dom så kallat inte gjort någonting. När jag kom ut tänkte jag "Spring". Jag höll alltid med dom och sa att allting var bra, för att skaffa hjälp var en risk jag inte ville ta. Jag höll det hemligt i nio år, och det har verkligen satt sina spår.

Jag hanterade detta med att riva mig på magen, för att jag var rent blåslagen. I mitt huvud hade jag en röst, så att jag riktade den största kniven mot mitt bröst. Försökte strypa min hals, och hoppa från mormors balkong så att jag inte andades alls. Mina föräldrar vet fortfarande inte hur jag hanterade det mesta, men det är nog det bästa. Så ni tycker kanske det är löjligt när jag inte säger någonting men ni kan inte se väggen av betong, som mobbarna byggde upp en gång. Jag sitter hellre själv och ser utstött ut, än att kanske få det som det var förut.

Sitter med skolan dator. Tänkte lägga in bilder men har inte dom här på. Tog denna för att den startar snabbare än min. På min måste msn och sådant öppnas först och jag skulle bara kolla skolnätet. Anna skickade äntligen låten som jag skulle lära mig och det roliga är att jag ska kunna den till i morgon. Det blir jätteroligt. Plus att jag knappt kan sjunga för att jag är förskyld och min hals jävlas med mig. Och jag ska egentligen lämna in spanskaläxan i morgon så tänkte göra den nu men boken ligger i skåpet på skolan. Är hemma idag för att jag var nära att spy flera gånger inatt så jag har nog början på maginfluensa. Men om jag inte spyr idag eller inatt så ska jag till skolan i morgon. Jag får inte komma back. Så nu ska jag tömma huvudet på allting som ska göras. Idag ska jag öva på låten ännu mer så att jag kan den riktigt. Den är svår men när man kan den så är den jättevacker och passar min röst perfekt. Jag ska duscha idag så att mamma kan hjälpa mig med hårfärgning när hon kommer hem. I morgon vet jag inte hur jag ska göra med gympan för att Pontus svarar inte och Erik har inte hört av sig om han har pratat med Pontus. I alla fall så börjar ju spanskan senare i morgon så jag får försöka att göra det på skolan innan lektionen. Sedan efteråt ska jag öva mer på låten innan jag har sånglektion. I morgon efter skolan ska jag skriva mer på engelskan och kolla igenom matten. Mycket att göra. Hade varit bra om man kunde göra allting nu men min kropp säger bara åt mig att sova och ta det lungt. Ska försöka att läsa lite i boken jag håller på med. Och jag är nervös för att komma tillbaka till skolan. Skriver inte varför men var tvungen att få det nerskrivet. Och min hals tar död på mig. Om det är någon intressant som har Twitter så skriv till mig här eller lägg till mig på Twitter. 19madde94. Har äntligen fått den att funka på mobilen därför så men jag kommer inte att skriva oftare för det för att jag vet inte hur dyrt det är.